Vätternundan 2014

Så va det dags för Vättern igen. Alltid lika kul att komma upp till den riktigt fina sommarstaden Motala. Just Motala i solsken måste vara en av dom finare städerna i Sverige. Redan när Micke svängde in SAABen hemma hos mig såg jag hur laddad han va och det blev inte bättre när jag kollade in hans bakre nummerplåt.....då förstod jag att det skulle bli åka av.

Här snackar vi turbo!

Vi skulle i år åka med Conti gänget vilket skulle bli en ny bekantskap. Vi stämde av med Erik och min gamle kompis Jonas P. och dom sa att det va OK. Det enda jag inte riktigt fattade va att dom snackade om att köra med två motorer och att göra motorbyte var tjugonde minut. Den enda erfarenhet jag har av motorbyte var när min Folka 1500 Variant skar 1975 och jag var tvungen att byta motor på skroten i Annelöv!
Resan upp gick bra och vi va snart installerande i stugan ute vid Varamobadet. Eftersom vi inte hade starttid förrän 12.02 va det gott om tid på kvällen. Nu plockade mina kompisar fram sina hemliga vapen....rödbetsshot! Nu började jag bli lite suspekt....hur skulle detta sluta. Jag blev erbjuden ett shot men tackade nej för man vet aldrig följderna vare sig i benen eller byxan.

Rödbetsshot är det som gäller!

När vi rullade ner till starten va det lite anspänt som vanligt, man skulle ju i alla fall cykla trettio mil. Träffade många bekanta ansikten som ville slänga lite käft innan vi skulle iväg. Bianchi gänget som startade två minuter innan oss såg laddade ut, vi hälsade på några av Contikillarna som såg minst lika laddade ut.
När vi rullade iväg så kändes det bra i medvinden.....ja du...det va en riktigt blåsig dag....nästan som en vårdag i Skåne.
Medvind ner till Jönköping och sen en riktigt bra motvind hela västsidan upp. Detta indikerade inte på några supertider. Vi smög iväg i bakre delen av gruppen i sällskap av alltid trevlige Jesper Dahlström, Darvell samt en annan kille från Motala....och inte minst vår kompis världstriathleten Rasmus Henning. Vi hann nog inte mer än fem km. innan det började bli luckor i gruppen...sen började vinden komma lite från sidan och då for många Conti åkare runt som yra höns och det blev luckor både till höger och vänster. Micke Kuggen fick dra på en jäkla rackare på 1100 Watt för att täta en lucka. Ner mot Ödeshög blev det lite bättre och ner mot Uppgränna blev det riktigt bra.....alla gick runt så det blev lätt att hitta sitt hjul där bak när man skulle in. Motorbyte va någonting jag aldrig fick se.....men kanske nästa år.

När vi kom ner till Jönköping hade vi rekordtid...nästan 48 i snitt. Sen gick det lugnt upp mot Trånghallabacken och som vanligt skänkte jag The Caretakers från Trånghalla en tanke. 10 i topp etta 1966.
 
http://youtu.be/Jzn36O0zAG0

Efter Bankeryd började det rulla på bra i motvinden. Uppe vid Fagerhult gjorde vi som avtalat ett stopp på 2-3 minuter. Det va skönt att lätta lite på trycket samt att sträcka lite på ryggen. Snart va igång igen med lagtempot......vilket funkade riktigt bra med ett jämnt och fint tempo. Hjo passerade vi ett bra tempo..snart va vi Karlsborg och sen började det bli lite sega gubbar här och där. Nu började det kännas i påkarna och vid ett skifte sa Janne Karlsson till mig....nu börjar jag bli mosig....den enkle gick jag inte på....tror inte Janne kan bli mosig!
Nu körde vi den nya vägen upp mot Askersund vilket gjorde Vätternrundan några km längre innan vi svängde ut i medvinden mot Hammarsundet. Nu blev det inte så mycket till medvind utan nästan mer sidvind vilket ytterligare strulade till det lite. Snart va vi uppe i Brattebo backen vilket kändes i påkarna....som tur va fick jag lite glada tillrop av min kompis Eive.....tack.
Fram till Medevi gick det bra men i backen blev det lite problem då vi va tvungna att passera en cyklist som hade fått tekniska problem och ställt cykeln upp och ner mitt i vägen.
Fram till nu hade jag varit med och tagit mina förningar hela vägen men med två mil kvar började jag bli slut i benen. Men av erfarenhet vet jag att det gäller att sitta långt fram på den smala vägen in mot Motala för att slippa problem. Patrik och ett par starka killar från Conti höll farten hela vägen in till mål. När vi passerade mållinjen visade mätaren på ett högt hurtbullesnitt 42,6 km/h.

Patrik, en glad Conti kille Erik och Micke.

Contikillarna va riktigt glada för att äntligen ha klarat av sitt mål att komma in under sju timmar. För mig själv va det tredje gången under SUB 7 så jag va mest trött i benen. Det va kul att kunna hjälpa till så att det blev en riktigt lyckad tur för oss alla i gruppen.

Lite sliten Rasmus Henning efter målgång.

Min kolhydratuppladdning hade som vanligt funkat perfekt...det gick åt en och en halv flaska sportdryck samt två gel.
Efter målgång blev det det lite eftersnack över potatissallad och några lättöl som stod på Vätternrundans matsedel.
När vi rullade tillbaka till stugan va klockan nästan nio och vi beslutade att inte dra ner till stan utan gjorde ett snabbt besök på Q8 för att göra lite afterbike i stugan. Lite synd för antagligen missade jag årets Gin o Tonic. Men det kommer alltid ett nästa år!

Halvtaskig afterbike!

Jag tycker att årets Vättern va ett av dom bättre jag kört....starttiden 12.00 gjorde att det va betydligt mindre trafik ute. Jönköping gick smärtfritt....det tog lång tid innan vi började passera cyklister....på den smala vägen in mot
Motala va det inte mycket cyklister att passera. Allt va klockrent om det inte hade varit för den där missade GT:en!

På vägen hem till Skåne på söndagen gick det bra...när vi närmade oss Jönköping började grabbarna bli kaffesugna. Jag som är allergisk mot alla former av vägrestauranger.....hur kul är automatkaffe och korv som rullat runt tre tusen varv...styrde bilen mot Smålands Taberg. Tio minuter från motorvägen och någonting som dom flesta missat. Jag kommer ihåg när jag började cykla 1968 i Jönköpings CK så körde vi ibland uppför Taberg. Det tog säker två år innan jag kunde cykla hela vägen upp. Det va inte så lätt när man va tolv år på en cykel på tolv kg med smidd vev...... fyrdelad krans.....och gympaskor!
Restaurangen hade både Zoegas kaffe och räkmacka.....uteservering och vindstilla bättre blir det inte!

Markus klämmer sig en räkmacka.

Monumentet på toppen! 343 meter!